Mekanisk ventilatorbehandling i hemmet

PS (Pressure Support) är den tryckskillnad mellan IPAP (Inspiratory Positive Airway Pressure) och EPAP (Expiratory Positive Airway Pressure) som tillförs av ventilatorn med varje andetag. PS anger hur mycket luft patienten får i vare andetag och hjälper till att korrigera nattlig alveolär hypoventilation. Vissa ventilatorer använder inställningar som ”IPAP/EPAP” eller ”PS/PEEP” för att ställa in PS eller IPAP automatiskt.⁷

Källa: https://doi.org/10.1007/s11739-017-1721-x

EPAP-inställningarna fyller olika syften beroende på den sjukdom som behandlas. Hos patienter med obstruktiva sjukdomar som KOL är det vanligt med intrinsic PEEP. Dessa patienter kan kämpa med att slutföra utandningen, men EPAP hjälper dem genom att minska den andningsansträngning som krävs för att trigga ett andetag. Vid sjukdomar som obesitas hypoventilationssyndrom (OHS) kan en lämplig EPAP-inställning förhindra övre luftvägskollaps i sömnen.⁷
Det är viktigt att justera EPAP progressivt medan patientens ansträngning observeras. Om EPAP anges till ett för lågt värde kan patienten behöva kämpa för att trigga andetag effektivt, vilket leder till fördröjd triggning, ineffektiv ansträngning, utmattning och utebliven följsamhet. Om EPAP anges till ett för högt värde kan det leda till läckage och obehag för patienten.⁷

Med ResMeds AutoEPAP-algoritm justeras EPAP automatiskt för att hålla de övre luftvägarna öppna. Den finns på Lumis ST-, ST-A-, Stellar 150- och Astral-apparater. Vill du veta mer? Upptäck ResMed AutoEPAP.

Backupfrekvensen triggar ventilatorn att ge stöd när patienten inte andas tillräckligt på egen hand. Genom att konfigurera en backupfrekvens kan du säkerställa att patienten hela tiden får tillräcklig ventilering. Backupfrekvensen ställs vanligtvis in något lägre än patientens spontana andningsfrekvens, vilket främjar patienttriggade andetag.⁷ Avsaknaden av backupfrekvens är associerat med ett ökat antal blandade och centrala övre luftvägshändelser hos patienter med obesitas hypoventilationssyndrom.⁸

Stigtid är den tid det tar för ventilatorn att övergå från EPAP till IPAP. Stigtiden kan justeras för att motsvara patientens ventileringsbehov, sjukdomsbild och fysiska tillstånd. Detta kan hjälpa till att förbättra deras andningsarbete, komfort och synkronisering. Patienter med höga ventileringskrav, till exempel de med KOL, kan känna sig mer bekväma med en snabbare stigtid. Andra, till exempel de med NMD, kan föredra en långsammare takt.⁷

Alla ResMeds ventilatorer har Stigtid, en funktion som gör att du kan finjustera den tid som krävs för att apparaten ska nå IPAP. Vill du veta mer? Upptäck ResMeds Stigtid och Falltid.

Falltid är den tid det tar för att luftvägstrycket övergå från IPAP till EPAP när cyklingen inträffar. Olika individer krävs olika tider för att övergå till utandning. Genom att justera falltiden så att den motsvarar patientens fysiska behov och preferenser kan förbättra synkroniseringen mellan patient och apparat och andningskomfort, särskilt för de med begränsat exspirationsflöde. En justerbar falltid anses kunna vara särskilt gynnsam för patienter med långt framskriden KOL, även om det bör noteras att den kliniska forskningen på området är bristfällig för tillfället. Dessa patienter kan få en liten luftvägskollaps vid utandning vilket möjligen kan lindras av en längre falltid.⁷

ResMeds falltidsfunktion gör att du kan individanpassa den tid det tar för patientens apparat att nå EPAP. Den finns på Stellar-ventilatorer. Vill du veta mer? Upptäck ResMed stigtid och falltid.

Triggern, eller inandningstriggern, avgör när patientens inandning börjar. Triggerkänsligheten är en avgörande parameter för att säkerställa synkroniseringen mellan patient och ventilator. En medelhög trigger kanske är lämplig när patienten är vaken, men känslighetsnivån behöver anpassas för tiden då patienten sover för att undvika ineffektiva inandningsansträngningar. 7

ResMeds trigger- och cykelfunktioner gör att du kan finjustera den ansträngningen som krävs för att påbörja och avsluta en andningscykel. De finns på alla ResMeds ventilatorer. Vill du veta mer? Upptäck ResMed trigger- och cykelinställningar.

Cykeln, eller exspirationstriggern, fastställer när inandningen avslutas. Triggerkänsligheten är därför en avgörande parameter för att säkerställa synkroniseringen mellan patient och ventilator. I idealfallet ska ventilatorcykeln sammanfalla med patientens naturliga andningscykel. För tidig cykling, när lufttillförseln stannar för snabbt, och sen cykling, när ventilatorn fortsätter att tillföra luft efter att patientens andetag är slut, kan båda försämra patientens komfort. Utandningstriggern ska justeras för att uppnå en inspirationstid som motsvarar patientens andningsförmåga och deras obstruktiva eller restriktiva sjukdom.⁷

Alla ResMeds ventilatorer har trigger- och cykelfunktioner gör att du kan finjustera den ansträngningen som krävs för att påbörja och avsluta en andningscykel. Vill du veta mer? Upptäck ResMeds trigger- och cykelinställningar.

När en patient triggar ett andetag och ventilatorn är i tryckstödsfunktion (PS) fastställs inspirationstiden av patientens ansträngning och andningsförmåga samt av specifika ventilatorinställningar som stigtid, IPAP och triggerkänslighet för utandning. Genom att ange en högsta inspirationstid (TiMax) kan du begränsa inandningsfasens varaktighet. Detta kan vara praktiskt i situationer där betydande luftläckage, fördröjningar i att uppnå villkoret för flödescykling eller svårigheter att matcha patientens naturliga inandningstakt kan göra att ventilatorn förblir för länge i inandningsfasen. En lägsta inspirationstid (TiMin) kan även ställas in för att garantera tillräcklig tid för inandning, i syfte att förbättra den alveolära ventileringen.⁷

Med ResMeds TiControl-funktion anges lägsta och högsta gränser för inspirationstid utifrån patientens naturliga inandningsbehov. Den finns på alla ResMeds ventilatorer. Vill du veta mer? Upptäck ResMed TiControl.

För att säkerställa att patienten får det ordinerade trycket i masken ska andningskretsen och patientgränssnittet konfigureras och kalibreras så att ventilatorn kan mäta och förskjuta motståndet i kretsen. Genom att konfigurera masktypen inom ventilatoralgoritmen är det också enklare att ha kontroll över avsiktligt läckage och uppskatta oavsiktligt läckage.⁷

Ventilatorer kan registrera en rad olika data, inklusive användningar, AHI, luftvägstryck, flöde, tidalvolym, läckage, inspirations-/exspirationstider, trigger och cykel samt andningsfrekvens. Ventilatorer kan registrera dessa variabler med hög precision och lagra dessa data på ett minneskort, ett USB-minne eller i molnet. Vissa ventilatorer kan överföra data automatiskt till patienthanteringssystem för distansmonitorering.

Med ResMeds patienthanteringssystem AirView kan du komma åt, analysera och dela patientens andningsdata enkelt och smidigt, och följa upp förändringar i patientens kliniska tillstånd. Vill du veta mer?

Upptäck AirView

Om en patient inte använder sin ventilator lika mycket som tidigare kan det vara ett tecken på att de har svårt att tolerera behandlingen, till exempel på grund av biverkningar eller felaktiga inställningar. På samma sätt kan en ökad användning av ventilatorn tyda på ett ökat behov av ventileringsstöd, eventuellt på grund av en försämring i sjukdomen. Patientens totala dagliga användning av NIV registreras i form av statistik och trender.¹⁰

Oavsiktliga läckage är en vanlig biverkan vid NIV. De påverkar ventileringens kvalitet och kan leda till sämre följsamhet, bristande synkronisering mellan patient och ventilator, och försämrad sömnkvalitet. Detaljerad telemonitoreringsdata kan hjälpa vårdgivare och hemsjukvård att identifiera och hantera oavsiktligt läckage på distans. Statistik och trender som rör läckage kan användas för att fastställa var och varför ett läckage uppstår och gör att läckaget kan åtgärdas, vilket resulterar i högre effektivitet i NIV-behandlingen.¹⁰ Användningen av ventilatordata underlättar tidig, objektiv läckagedetektion och den efterföljande justeringen av parametrar.¹⁰

Ventilatordata kan användas för att undersöka patientens AHI-poäng (apné-/hypopné-index) och deras flödesvågform. AHI indikerar antalet gånger patientens andning upphör eller är avsevärt sänkt under varje timme patienten sover. AHI är ett användbart mått för patienter med obstruktiv sömnapné eller obesitas hypoventilationssyndrom om det inte förekommer oavsiktliga läckage. Obstruktioner i de övre luftvägarna kan missas om det förekommer läckage och larynxblockeringar. Genom att titta på flödesvågformen kan vårdgivare identifiera händelser som AHI missar. Formen på vågformen kan peka på orsaken till obstruktioner i de övre luftvägarna, även om polygrafi kan behövas för att bekräfta den.

Synkroniseringen mellan patient och ventilator bedöms med hjälp av statistik och kan granskas närmare genom tryck- och flödesvågformer. Den totala synkroniseringen visas tillsammans med antalet andetag i procent som triggas och cyklas spontant. Dessa värden beror på olika faktorer och ska tolkas med försiktighet. Procentandelen triggade andetag kan till exempel överskattas med autotriggning och kanske inte tar hänsyn till ineffektiv ansträngning eller oavsiktligt läckage. Procentandelen spontana cyklade andetag påverkas genom att cykla kriterieinställningar, intervall för inspirationstid och oavsiktligt läckage. En detaljerad analys inbegriper att tolka tryck- och flödesvågformer över en specifik tidsaxel, till exempel 1 minut per epok. Detta hjälper till att identifiera asynkronitet (ineffektiva ansträngningar, autotriggning, förtida cykling, dubbeltriggning och fördröjd cykling) och flödesasynkronier (flödes-”overshoot” eller otillräckligt flöde).¹⁰

Nattlig pulsoximetri är ett enkelt, kostnadseffektivt screeningverktyg för att bedöma NIV-behandlingens påverkan på gasutbytet. Nattlig pulsoximetri, oavsett om den görs fristående eller via en ventilator, ger en visuell bild av SpO2, läckage och vågformer. Det är lämpligt för att detektera snabb desaturering vid obstruktion i de övre luftvägarna. Även om det inte är rekommenderat för vissa populationer kan det vara ett sätt att screena för respiratoriska händelser, förutsäga resultat och monitorera NIV-användning nattetid. För att kunna tolka nattlig pulsoximetri krävs minst 4,5 timmars sömnregistrering med minimalt med artefakter, exklusive oavsiktligt läckage. Visuell granskning kompletterar statistik på grund av begränsningar. Avvikande resultat kan kräva ventilatorjusteringar.¹⁰

: Icke-invasiv ventilatorbehandling (NIV) avser alla typer av ventilering som tillförs via ett icke-invasivt gränssnitt som en näsmask, helmask eller munstycke. Det används vanligtvis för att behandla andningssvikt, vilket uppstår när andningsorganen inte kan hantera gasutbytet (syre och koldioxid) i kroppen på ett adekvat sätt. I takt med att tekniken utvecklas blir icke-invasiv ventilering en allt mer populär metod för mekanisk ventilering. Icke-invasiv ventilering är utformad för att ge effektiv ventilering utan att det krävs intubation eller trakeostomi. Detta gör NIV enklare att implementera och mer behagligt för patienten. Det minskar även risken för infektion jämfört med invasiva metoder.12 NIV är avsett att ge högre flexibilitet till patienter som andas på egen hand eftersom ventilatorbehandlingen kan ske periodvis. Till exempel kan patienten få behandling endast nattetid, inte behöva vårdas på intensivvårdsavdelning och behandlas på ett enklare sätt i hemmet.

Invasiv ventilering (IV) används vanligtvis på patienter som inte får effekt av icke-invasiv ventilering (NIV). Begreppet ”invasiv” används om behandlingen innebär att ett instrument av något slag förs in via munnen (t.ex. en endotrakealtub), näsan eller huden (t.ex. en trakeostomitub) för att fungera som en konstgjord luftväg. Det används ibland när en patient får akut andningssvikt eller är beroende av långvarit hemventilering. Med en trakeostomitub på plats kan läckage kontrolleras och ventileringen säkerställas. För patienter med kraftig sekretion är trakeostomin en port för att avlägsna sekret genom sugning.

Mekanisk ventilering, oavsett om den är invasiv eller icke-invasiv, tillför luft för att blåsa upp lungorna, nästan på samma sätt som en person blåser in luft i en ballong. Detta sker genom att luft tillförs med ett förinställt tryck (barometrisk ventilering) eller en förinställd volym (volymetrisk ventilering) under inspirationsfasen av patientens andningscykel.

Vid barometrisk ventilering tillförs ett förinställt tryck med varje andetag, men patientens tidalvolym och flödeshastighet är inte fast utan kan variera med varje andetag. Bilevel-ventilatorer bygger vanligtvis på barometrisk ventilering och använder en läckagekrets. De används främst för icke-invasiv ventilering (NIV), även om vissa kan användas för invasivt ventilerade patienter som andas på egen hand.
Volymetrisk ventilering tillför en förinställd luftvolym över inspirationsperioden. Trycket som behövs för att tillföra volymen varierar och flödeshastigheten kan justeras.
I hybridfunktioner kombineras aspekter av både volymetrisk och barometrisk ventilering. Detta säkerställer att luftvägstrycket som tillförs justeras kontinuerligt för att uppnå den förinställda volymen.
Vanligtvis tillförs invasiv ventilering (IV) via en ventilator som kan tillföra höga tryck, monitorera utandade volymer och har en rad olika alarm.

Ventilatorer kan tillföra ventileringsstöd via en läckagekrets eller en ventilkrets.
En läckagekrets är en enkel luftkrets som har avsiktligt läckage inbyggt. Detta läckage kan finnas i själva kretsen eller i patientgränssnittet, dvs. masken. När patienten andas ut försvinner utandningsluften via läckaget. Av den här anledningen måste apparater som används med en läckande krets alltid ha ett aktivt luftflöde i kretsen för att utandningsluften ska transporteras ut.
Ett oavsiktligt läckage är en vanlig anledning till asynkronitet mellan patient och ventilator.
Ventilkretsar har en aktiv inandnings- och utandningsventil som öppnas och stängs vid inandning och utandning. Ventilkretsar kan användas vid både IV- och NIV-ventilering, i barometrisk, volymetrisk och blandad funktion. Ventilkretsar kan användas antingen i enkelkrets eller dubbelkrets. Icke-ventilerade masker måste användas vid icke-invasiv ventilering med ventil. Dubbelkretsen kan användas för patienter som behöver noggrann monitorering av utandningsvolymen, till exempel mycket unga patienter eller patienter i ett komplext stabilt tillstånd. Ventilkretsar kan användas av invasivt ventilerade patienter, men de kan även användas icke-invasivt i barometriska och, i vissa fall, volymetriska behandlingsfunktioner.